är det en bra idé att demokratiska partier utestänger partier som sverigedemokraterna och npd från det parlamentariska arbetet?

Det verkar så, enligt en ny studie över npds representanter i lantdagen i Mecklenburg-Vorpommern, som tagezeitung rapporterar om. Fraktionen arbetar, enligt rapportens författare, Laura Niemann, visserligen professionellt, men de är inte intresserade av det normala politiska arbetet. De vill väcka massmedial uppmärksamhet, och det har de lyckats med vid två tillfällen - parlamentets konstituerande möte och vid minnesstunden på årsdagen för Hitlers maktövertagande i januari. Men de har inte haft något direkt inflytande.

ernest & young vägrar vara revisorer för Brinkmanns "stiftelse"

Radio Jönköping berättade igår att den välkända revisionsfirman Ernest & Young vägrat åta sig revisorsuppdraget åt Brinkmanns stiftelse "Kontinent Europa" (se tidigare inlägg) och en annan stiftelse (jag vet inte vilken). Som radio Jönköping påpekar har länsrätten i Jönköping tidigare avslagit Brinkmanns beslut att få bilda stiftelsen, det ärendet ligger nu i kammarrätten. Revisionsbyråns beslut lär inte förbättra hans chanser.

nytt nederlag för Rieger

Förvaltningsdomstolen i Bayreuth, jämförbar med en svensk kammarrätt, har bekräftat förbudet mot Hessmarschen i Wunsiedel i augusti. Beslutet kommer säkert att överklagas i till högsta förvaltningsdomstolen i München (vilket motsvarar vår regeringsrätt; demonstrationstillstånd prövas bara på delstatsnivå i Tyskland) och därefter, om det hinns med, av författningsdomstolen i Karlsruhe.
npd-bloggen berättar också att åtal nu väckts mot npds förre kassör, på 86 punkter (!). En del av dem handlar om att han försökt sko sig själv, andra i själva verket om att partiet försökte gömma undan pengar inför hotet om förbud 2001.

vem är Ingemar Lext?

Sedan 2006 är han direktör i Wilhelm Tietjen Stiftung für Fertilisation Ltd., en stiftelse bildad av npd-mannen och advokaten Jürgen Rieger. Enligt npd-bloggen är stiftelsens främsta syfte att förvalta ett par egendomar i Thüringen och Nordrein-Westphalen, som ska användas för att utbilda npd-aktivister. Stiftelsen är bildad i Storbritannien.
På grund av bristande redovisning förklarade brittiska myndigheter 2006 Riegers stiftelse för ickeexisterande. Han grundade snart en ny stiftelse med samma namn och som tageszeitiung berättar har han nu också vunnit den tyska rättegången om att få disponera egendomarna.
Lext är en person som dyker upp lite varstans när det gäller invandrarhat och Förintelseförnekelse. Men så mycket väsen har han inte gjort av sig tidigare. Till yrket är han jägmästare, kommer från Trollhättan där han också jobbat som gymnasielärare i matematik, men utbildad på lantbruksuniversitetet i Ultuna (Uppsala). Det är ungefär vad jag vet. Någon som vet mer?

inte så många sverigedemokrater på nordisk nu

Den nazistiska internetportalen Nordisk.nu har utlyst en omröstning om vilket parti användarna föredrar. Det finns två att välja på: sverigedemokraterna och nationalsocialistisk front (nsf). Vad jag kan se - det finns bara staplar, inga siffror - har ungefär tre gånger så många röstat på det lilla nazistpartiet nsf (känt bland annat för ett brutalt mord på en hemlös man i Upplands Väsby i vintras), som på sverigedemokraterna. Ändå verkar uppskattningsvis tjugo procent av de inloggade på den uttryckligen nazistiska hemsidan återfinnas bland sverigedemokraternas väljare (i den mån de är gamla nog att rösta). Originellt nog låter hemsidan oss se vilka som röstat på vardera partiet, sålunda har exempelvis AryanPride, blodsviking, Bomben och GB-Jansson röstat på det lite fredligare parlamentariska alternativet, medan Dark_Visions, Panzerfaust och SWE-flicka föredrar hårdare bandage. Andelen som inte vill rösta på något av dessa partier är oväntat nog ungefär lika stor som andelen sverigedemokrater. Huruvida dessa är anhängare av andra nazistiska alternativ eller ickenazister får vi inte reda på i just den här omröstningen.

brist på pengar hejdar npd

Det gick mycket sämre än förväntat för npd i delstatsvalen i Hessen och Niedersachsen (båda i väst) i våras. Ett viktigt skäl till det är att den tyska staten upptäckt att partiet fuskade med partistödet under slutet av 1990-talet, och krävt tillbaka motsvarande åtta och en halv miljon kronor. Trots att partiet kraftigt ökat belåningen av sina fastigheter och två gånger skickat ut tiggarbrev till sina anhängare, visar den senaste redovisningen ett minus om omkring en och en halv miljon kronor. Som Der Spiegel visat, är siffrorna ändå förskönade genom en kraftig uppskrivning av de egna tillgångarna. Den manövern räddade kanske styrelsen över partikongressen i juni, men kan samtidigt leda till nya problem med de tyska myndigheterna. Samtidigt visar turerna kring npds finanser tydligt på hur partiets taktik fungerar: utan det statliga stöd det får efter lokala och regionala framgångar skulle partiet knappast kunna fungera.

clinell och tagiueff om hur partier som sverigedemokraterna ska bemötas

Jag skrev för nio år sen en recension av Bim Clinells bok om den nationella fronten i Frankrike, De hunsades revanch. Boken finns fortfarande tillgänglig i pocket, och den innehåller en del råd som jag tycker är än mer aktuella än när den kom. Så här är min gamla recension, klippt ur tidskriften Röda rummet nr 3/1999.

Den parlamentariska fascismen Bim Clinells reportage från de sydfranska städer som tagits över Front National väckte stor uppmärksamhet redan när de publicerades i Dagens Nyheter för något år sedan. Det ska inte förnekas att jag känner en viss irritation ibland när jag nu läser hennes bok De hunsades revansch - en resa i fascismens Frankrike , inför hur hon generaliserar om den franska nationalkaraktären efter att ha pratat med sin portvakt, eller målar upp pittoreska bilder överhöljda med schabloner. Men står man ut med det är boken bra och nyttig. Den är både lättläst och gedigen, utan att förlora sig i oväsentliga detaljer. Framför allt diskuterar Clinell på ett klargörande och spännande sätt hur den fascistiska opinionen påverkat hela samhället. Vad händer till exempel med samhällsengagemanget, när man har skäl att misstänka att till och med den lokala hyresgästföreningen är fascistdominerad? Hur påverkas regionens tidningar av att upp till en tredjedel av läsarna röstar på fronten? Vad gör man när ens bekanta och vänner plötsligt väljer att stödja en rasist - mer än var fjärde fransk väljare har någon gång röstat på fronten. På ett träffande sätt jämför Clinell livet i de utsatta städerna med tillvaron i det gamla stalinistiska östblocket. Människor drar sig tillbaka till det privata. Humorprogram, satirtidskrifter, ironi och sarkasm blir andningshål, men framför allt breder apatin ut sig. Så ser tillvaron ut för de allra flesta i dagens reellt existerande västeuropeiska fascism. Och för dem som utsätts för förföljelser och terror är den naturligtvis ohyggligt mycket svårare. Banden till öppen nazism, mördarband på Balkan och blodiga terrordåd framgår tydligt tydligt när man studerar researchtidningarna Expos och Monitors faktaspäckade häfte om dessa internationella kontakter (Euro-Nat, Ett Europa för antisemiter, etniska krigare och politiska dårfinkar, av Stieg Larsson, David Lagerlöf, Svend Johansen och Kerstin Zachrisson, Expo/Monitor/Svartvitts förlag 1999) Sverigedemokraterna och deras allierade är ingen "mjukare" variant av fascism, de är tvärtom ett försök att nå in i maktens korridorer. Som Clinell förklarar, startades även Front National av ungefär samma personer som låg bakom sjuttio- och åttiotalens sydeuropeiska bombterror. Att samexistera med såna grupper - som både franska och sydsvenska regionalpolitiker försökt sig på den senaste tiden - leder omedelbart till stora och katastrofala förändringar i hela samhället. Fascister måste alltid bekämpas. Frågan är bara hur. Clinell redogör rätt utförligt för den kritik som den franske politiske teoretikern och antifascisten Pierre-Andrè Tagiueff riktade mot den egna rörelsen ifjol (i boken Face au Front National, som han skrev tillsammans med Michele Tribalat). Av sju taktiska inriktningar kritiserade han särskilt fem: 1. Den demoniserande. Etablissemangets självrättfärdigande artistgalor, och ett alltför ivrigt användande av domstolsväsendet, riskerar att bara stärka frontväljarnas identiteter som missförstådda underdogs. 2. Att ignorera partiet, vägra skriva och rapportera om det, har ungefär samma verkan i längden. 3. Att delvis gå fascisterna till mötes - som till exempel våra socialdemokrater (tyst understödda av vänstern och miljöpartiet) gjort i flyktingfrågan - är bara att ge dem rätt. 4. Att alliera sig med partiet - som borgarna i Skånes regionparlament - innebär bara att låta dem bestämma samtalsordningen. 5. Att själv gå in i alltför breda allianser förstärker liksom den första och andra taktiken bara underdogkänslan. Med viss urskiljning föreslår Taguieff istället en kombination av dessa två taktiska förhållningssätt: 1. Argumenterande trakasserier - helt enkelt att aldrig låta fascisterna stå oemotsagda. Men istället för att nöja sig med ensidiga fördömanden, måste man ta deras potentiella anhängare på allvar, och åtminstone argumentera på samma nivå som fascisterna. 2. I ett land som Frankrike, där fascistpartiet i val lockat fler arbetarväljare än socialdemokraterna, är det helt grundläggande arbetet att arbeta mot sociala orättvisor och isolering, helt enkelt det arbete som arbetarrörelsen (och andra folkrörelser) traditionellt bedriver. I tider av arbetslöshet och folkomflyttningar har banden mellan människor i många fall brustit, och fascisterna kan lätt skörda i kontaktlöshet och oro inför framtiden.

inget hesshyllande i Wunsiedel - eller?

Igår beslutade delstatsparlamentet i Bayern att enbart tillåta demonstrationer som ingen stör. Beslutet riktas mot den nazistiska demonstrationen i Wunsiedel senare i sommar, där Rudolf Hess ligger begravd. Men självklart kommer lagen att riktas även mot många andra demonstrationer som kan tänkas störa den regerande CSU-majoriteten. Och i Wunsiedel har npds språkrör Jürgen Rieger förklarat, att om demonstrationerna förbjuds kommer Hess istället att hyllas vid en privat sammankomst. Medlemskap i föreningen kommer, enligt tagezeitung, att kosta en euro.

brinkmann och rysk högerextremism

En vit axel Tyskland - Ryssland, är ändamålet med Brinkmanns Kontinent Europa-Stiftung. Den tyska säkerhetspolisen - som sannolikt är upphovet till Spiegels nyhet om husköpet i Berlin - uppmärksammade stiftelsen redan i april. Till skillnad från det påstådda - och på sina håll inom npd och Kameradschaftscenen önskade - samarbetet med tyska islamister, har samarbetet med Pamjat och andra ryska högerextremister fått konkreta uttryck, bland annat i en "fredsorganisation" grundad i Thüringen i våras. Det är ännu oklart om fler svenska nazister deltar i detta samarbete, och i vilken mån medel från Wiking mineral används. Jag hoppas kunna återkomma till det.

wiking mineral

Det svenska prospekteringsföretaget Wiking mineral vägrar kommentera om dess grundare Patrik Brinkmann fortfarande har ägarintressen.

affärsvärlden skriver om brinkmann

Även börstidningen Affärsvärlden uppmärksammar nu Brinkmanns husköp i Berlin. Tidningen har tidigare skrivit om Brinkmanns skatteåtal och ägarintressen i bland annat Wiking mineral. Från Tyskland har Affärsvärlden sina uppgifter från Der Spiegel.

mer om brinkmann

Fem i halv åtta imorgon bitti berättar den berlinske statsvetaren Hajo Funke på rbb Inforadio mer om Brinkmanns hus i Berlin och vilka planer han kan tänkas ha. npd-bloggen publicerade nyss ett fylligt inlägg.

brinkmann köper hus i berlin

Der Spiegel skriver att Patrik Brinkmann, svensk fastighetsspekulant som i december 2007 frikändes i hovrätten efter ett stort skattemål, köpt en stor villa i berlinska överklassområdet Steglitz-Zehlendorf. Brinkmann har tillsammans med flera personer med anknytning till npd grundat stiftelsen Kontinent Europa, som publicerat ett manifest tydligt inspirerat av den "nya högerns" idéer om en hotad europeisk "identitet". Enligt Spiegel fruktar den tyska säkerhetspolisen att huset i Berlin kommer att bli ett i raden av skolningscentra med anknytning till npd i Tyskland.

attack mot ungersk prideparad

Die tageszeitung skriver idag om en våldsam attack mot de 1500 demonstranter som gick i den åttonde årliga prideparaden i Budapest. I våras försökte polisen stoppa paraden, och skyllde då på att den skulle störa trafiken. Det verkliga skälet lär snarare ha varit att fjolårets upplopp ingav verkliga tvivel på polisens förmåga att skydda paraden. Årets mycket värre attack visade just att den inte kunde det. Åtta personer har skadats, bland dem två poliser. Tidigare i sommar har prideparader attackerats i bland annat bulgariska Sofia och tjeckiska Brno.

toralf staud

En av de mest uppskattade artiklarna i Brunt! är Toralf Stauds kapitel om hur npd förändrat och radikaliserat sitt partiprogram. Texten är hämtad ur Stauds bok Moderne Nazis, Die neuen Rechten und der Aufstieg der npd, Kiepenheuer & Witsch, Köln 2005. Det är en lysande välskriven bok, och ni som kan tyska kan numer ladda ner den gratis som pdf-filer från internetsidan netz-gegen-nazis.com.

kein bock auf nazis

Gillar man tysk rock och house kan man också ladda ner en välfylld dvd med bidrag både från gamla stötar (ska jag säga) som Toten Hosen och Die Ärzte, och lite yngre som Julia Hummer och Killerpilze. Hur pass effektivt det hela är när det gäller att hindra nazismen bland tyska skolungdomar vet jag inte, men det intressanta är att kampanjen skapats underifrån av antifascistiska veteraner som arkivet Apabiz och tidningen Antifa Infoblatt. Då kanske man kan förlåta kampanjens annars lite överhurtiga titel "kein bock auf nazis"?

endstation-rechts.de

Som journalisten Christoph Andersson påpekade i Dagens Nyheter för en dryg vecka sedan kan man också få mycket information om npd och kretsen däromkring från internetsidan
endstation-rechts.de. Den sidan startades för ett par år sen av det socialdemokratiska ungdomsförbundet i Mecklenburg-Vorpommern, och är relativt påkostad. Man kan prenumerera på två nyhetsbrev, ett nationellt och ett som täcker npd:s starkaste fästen i Sachsen. Allt på tyska även här.

npd-bloggen

Det gamla tyska nationaldemokratiska partiet har under det senaste decenniet mer och mer framstått som en samlande kraft inom den tyska nazismen. Trots att partiet är betydligt radikalare än de rasistiska populistpartierna i andra länder - som de svenska sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti och österrikiska FPÖ - och till och med välkomnar stödet från de "fria nationalisterna" inom den utomparlamentariska nazismen, har partiet nått stora parlamentariska framgångar.
NPD-bloggen, som stöds av Antonio Amadeo-stiftelsen i Berlin, är ett utmärkt sätt att hålla sig informerad om både npd och den övriga radikala högerextremismen i Tyskland (åtminstone om man kan tyska). Uppdateras flera gånger per dag: npd-blog.info