nya numret av Expo skriver om rasismen i skolan

Senaste numret av Expo uppmärksammar rasismen i skolan. Från flera perspektiv granskas de rasistiska uttrycken i skolans vardag: Vi får läsa om eleven som utsätts för trakasserier, rektorer som tar frågan på större eller mindre allvar och lärare som engagerat formulerat en metod för att motverka de antidemokratiska uttrycken. Fram växer en bild där skolan är en av de mest centrala brottsplatserna när det gäller hatbrott! Där elever möter rasistiska uttryck och där nazistiska grupperingar intensifierar sina ansträngningar för att rekrytera unga sympatisörer i skolmiljö. Skolan står många gånger oförberedd inför denna situation. När man väl agerar visar sig frågan varakomplex. När nationaldemokraterna inte tilläts ha bokbord i en skola i Köping, anmäldes beslutet för brott mot yttrandefriheten och JKs dom slår fast att
skolor inte ha rätt att neka ett parti tillgång till deras lokaler. Och rektorn Per Fermivik, som har elever på sin gymnasieskolaskola som uttrycker rasistiska ståndpunkter, pekar på ett annat problem: han talar ärligt om bekymret med att locka nya elever till skolan i en tid när skolorna är marknadsutsatta och måna om sitt rykte. Han vill minst av allt att bilden aven ”nasseskola” ska spridas. Den kommentaren är intressant och förtjänar vidare uppföljning. För samtidigt som ingen skola vill förknippas med rasism, så talar mycket för att också "svenskhet" och "svenska elever" kommit att bli en faktor att räkna med i valet av utbildning. Vi kan enkelt ta avstånd från rasistiska uttryck men rektorer som jag talat med i min egen forskning uttrycker oro för att deras egen skola ska förlora just de svenska eleverna. När föräldrar väljer skola åt sina barn förefaller svenskheten tas som kvalitetsmått och säljande argument, och den mångkulturella skolan får kämpa för sitt rykte. Det är utmärkt att Expo uppmärksammar rasistiska uttryck i skolans vardag, och som vanligt gör man en betydande insats när man kartlägger den antidemokratiska
verksamhet som inriktar sig mot unga. Låt mig tillägga att de rasistiska uttrycken också måste förstås i ett sammanhang som är vidare än nazistiska grupperingars strategier – det handlar också om en tid då jag hör en rektor framhålla fördelen med sin egen skola; där har man nämligen en homogen elevgrupp och slipper bekymret med att eleverna inte har svenska som sitt modersmål.

/Rickard Jonsson
Forskare vid Ceifo, Stockholms universitet